tisdag 26 april 2016

Det polyandriska föredömet


Monogami tråkar ut mig någonting så fruktansvärt. Jag föredrar när en kvinna har flera män
Carla Bruni















~



tisdag 19 april 2016

Den aromuniska minoriteten


De aromunska dömena upplöstes givetvis genom att det Ottomanska riket trängde fram varvid aromunerna, ortodoxkristna som de är, inbetecknades tillsammans med övriga ortodoxa kristna i enlighet med osmanernas icke-etniska indelningspolicy. Om det aromunska livet under denna tid är föga känt, men de har antagligen inte lidit men utav att Europas sjuka barn styrt området, utan kunne istället utleva de livsformer som kan betecknas som traditionella inom det aromunska samhället, d.v.s. herdning, handel samt hantverkning, under relativt säkra förhållanden. Betänkvärt är att aromunerna efter det grekisk-turkiska kriget 1829 meddelade de europeiska makterna att de hellre levde under osmanskt styre än under hellenerna. Detta kanske inte var en frivillig prestation, men osmanerna tillerkände till slut 1905 aromunerna som en egen millet, hvilket gav dem rätt till egna skolor ock kyrkor, hvilket sannerligen hade andra politiska skäl för sin tillblivelse, men datumet för tillblivelsen, 20 maj, firas än idag som aromunernas nationaldag. Idag lever aromunerna under de bästa jämförbara förhållandena i Makedonien och de sämsta i EU-landet Grekland och deras exilhuvudstad kan sägas vara Freiburg im Breisgau i Tyskland där tidskriften Pindos utges. Föreningen The Union for Arumanian Language and Culture utger även de en aromunsk tidskrift kallad Zborlu a Nostru, ‘Vår värld’, och främjar den aromunska identiteten, bland annat anordnar de internationella aromunska konferenser.
 Tuti iatsãli umineshtsã s-fac liberi shi egali la nãmuzea shi-ndrepturli. Eali suntu hãrziti cu fichiri shi sinidisi shi lipseashti un cu alantu sh-si poartã tu duhlu-a frãtsãljiljei.- Artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.














~


tisdag 12 april 2016

Ortodoxa i Albanien


Det joniska språket finnes även representerat i Albanien i form av helleniska och skall talas av allt från 40 000-60 000 invånare i södra delarna utav landet, siffrorna är osäkra samt i avtagande då många efter diktaturens fall valt att flytta till det land som de betänker som sitt fosterland. Enligt officiella albanska siffror från 1989 så fanns det nära 59 000 greker i Albanien, hvilket antagligen betyder att det åtminstone ej finns färre än detta antal. Grekland å sin sida menar att det finns runt 100 000-400 000 hellener i Albanien, men återigen är detta inte en realistisk siffra angående varken antalet talare eller de som betecknar sig som greker. Nära 200 000 verkar bo och arbeta i Grekland sedan kommunismen avfälldes i Albanien. Den högre siffran har troligen sin grund i antalet som definieras som tillhörande den grekisk-ortodoxa kyrkan, hvilket inte i detta fallet kan tas som en erkännelse om grekisk etnicitet, varken i nutid eller i hävd, då den stora aromunska minoriteten ävenledes är till stor majoritet tillhörande denna kyrkoform, därtill skall läggas att en del albaner har sin konfession i ortodox flavör. Om man räknar antalet ortodoxt tillhöriga som samtidigt bor i ett grekiskdominerande område så visar det sig att den albanska beräkningen kanske inte är så felaktig, men man tar då ej hänsyn till de hellener som inte bor i grekiskdominerade områden samtidigt som de är grekisk-ortodoxa. Grekerna själva, åtminstone de längst norrut, hävdar att de är ättlingar till de eporitiska stammarna som bebodde området under antiken, emedans albanerna istället menar att de eporitiska stammarna som grekerna åsyftar egentligen var illyriska stammar, hvilka ehuru till viss del övergick till att prata hellasiska med anledning utav den grekiska kolonisering som skedde i kustområdena, men man menar samtidigt att dagens hellener ej har sin härstamning härifrån utan hitkom under den osmanska tiden.















~


tisdag 5 april 2016

Ljusblick


med ljusets universiella hastighet
du glädje samt positivitet innerligt sprider

















~