Indien – politiken delar, hindi och urdu

 

I Indien talas väldigt många olika språk, som jag nog tror alla vet, runt eller mellan 300-850 olika tungomål parleras, allt eftersom om man vill räkna strikt eller om man nyttjar en mer flexibel språkhållning och erkänner varje, eller nästan varje, språkentitet som speciell och rättbördig sin egen språkliga identitet och plats.

Jag vill här, visa på ett exempel, innehållandes tvenne språk, hur problematisk språkuppdelning kan vara, samt vilka andra faktorer som åtminstone ibland spelar in. Naturligtvis hänfaller jag då åt de konflikter som ibland blossar upp i detta kolossala land emellan muslimer o hinduer.

Vilka som är muslimer och vilka som är hinduer är ofta en konsekvens av historien - denna religiositetshistoriska uppdelning har dock givit Indien ytterligare en uppdelning, den hindu-urdiska språkuppdelningsproblematiken. I media behandlas de nästan alltid som två olika folk.

Båda språken är officiella, båda språken tillhör den nordindiska grenen av de indoariska tungomålen, men saken är den att de tvenne språken är i princip samma språk.

Hindi talas av, i Indien, cirka 180 miljoner förstahandstalare och kanske 350 miljoner om man räknar in även andrahandstalarna, emedan urdu har 46 miljoner parlörer. Hindi talas då traditionellt av hinduer emedan urdu traditionellt är muslimernas språk.

Låtom oss väldigt snabbt titta på denna uppdelning och vilket fog den har för sig.

Hindi är, för det första, ett komplext namn på flertalet olika språk i Indien. Man använder sig oftast av ett standardiserat skriftspråk kallat modern standard hindi och som inte varit något talat språk fram tills helt nyligen då vissa medborgare, främst i städerna, övertagit detta konstlade språk som sitt - antalet talare växer snabbt på bekostnad på närbelägna och närbesläktade mål. Detta är givetvis helt jämförbart med t.ex. standardsvenskans artificiella skapelse samt sedermera erövring av andra svenska språks geografiska områden.

Kruxet är att inte bara detta språk har namnet ‘hindi’ utan även en mängd andra språk som talas i vissa områden, även om de är helt åtskilda sådana, har detta namn. Men situationen blir än mer prekär när man drar in urdu i resonemanget, både hindi och urdu är som sagt officiella språk i Indien, men det är inte olika språk, inte ens olika dialekter eller subdialekter - de är olika litterära stilar baserade på exakt samma språkliga variant. Det går alltså inte ens att jämföra med t.ex. den norska situationen med de två olika officiella norska målen, för där rör det sig ändå om olika språkgrunder.

Både urdu och hindi har sin grund i huvudstaden Delhis variant, ofta kallad dehlaviska. Dehlaviskan kallas även khari boliska, detta namn används dock också om ytterligare andra varianter norr om Delhi och de skiljer sig fonologiskt sett ganska mycket från dehlaviskan - olika förslag har getts för att lösa detta terminologiproblem.

Hindi-urdu har samma, nästan identisk, grammatik och kärnvokabulär, det är dock vissa skillnader i användandet av dem, terminologin och uttalet av visst utländskt ljud - ingen av dessa skillnader är dock så stora så att en vanlig indier kan höra skillnaderna och berätta om talaren framför sig är urdu eller hinditalare.

När det gäller den litterära traditionen, d.v.s. skriftspråket, så skiljer det sig desto mer, även vokabulären skiljer sig åt på detta stadie då hindi tar sig höglexika från anfadern sanskrit, emedan urdu plockar sitt från det indoeuropeiska nabospråket iranska och semitiskans arabiska - de blir genom denna skriftliga inlåning i det närmaste oförståeliga för parterna.

Till detta skall även tilläggas att man nyttjar två olika alfabet, hindiskan använder devanagari-skriften, vilken var den sanskriten använde, emedan urdiskan använder sig av ett modifierat persoarabiskt alfabet.

Uppdelningen är alltså gjord p.g.a. historia och tradition, men bibehålls kanske främst p.g.a. religion - som dock, i stor grad, är en konsekvens av historien. Företrädare av de olika traditionerna framhåller givetvis att t.ex. hindi är urdu fast skrivet med devanagari och med tillägg med sanskritterminologi och viceversa. Det kan de hålla på o bråka om i en evighet.

Ur ett historiskt perspektiv så kanske urduisterna har mer rätt då urdu var väl etablerat som skrifttradition hos den muslimska eller muslimskt påverkade delen av befolkningen när britterna under början av 1800-talet stödde skapandet av modern standardhindi med användandet av devanagariskriften, detta genom att ha urdu - läs khari-boliska - som basis.

Men för att komplicera till det lite så kallades icke urdu för urdu förrän omkring 1800, innan dess så kallades stundom språket för hindi. Detta har sin grund i att ordet ‘hindi’ eller hindavi betyder ‘språket av Indien’ - d.v.s. i deras fall khari-boliska, till skillnad från persiskan som det muslimska etablissemanget höll sig till.

Ordet hindi är dock av persiskt ursprung, deriverat från floden Sindhu d.v.s. ‘Indus’ och betyder egentligen bara ‘indisk‘. Termen ‘urdu’ är istället en förkortning av zaban-e-urdu-e-mualla ‘språket av den exalterade bazaaren’ - urdu betyder ‘läger’ men åsyftar då på den majestätiska bazaaren - båda termerna är alltså av ickeindiskt ursprung.

Hindiisterna menar dock att hindi åsyftar på alla inhemska litteraturtraditioner av Hindi-regionen och khari-boliska spelar då en mindre framhävande roll. Och som innan nämndes så kallar även andra icke-khari-bolisktalare sitt språk för hindi, t.ex. i Uttar Pradesh - detta ligger ju även i ordets egentliga betydelse.

Alla språk som talas i Indien är till syvende og sidst hindispråk, det även om de inte är hinduspråk, men ur långtidshistorisk synvinkel så är varken hindi eller urdu indiska språk - de är dock ariska mål.

Uppdelningen äro artificiell och en konstruktion av historien, i historien bör den ock så förbli. Detta är bara ett litet exempel från en mycket stort land om hur historien kan komplicera till nutida förhållanden där muslimer och hinduer måste lära sig att leva tillsammans i en sann indisk tolerant anda, men där religion o historia sätter käppar i hjulen vilket sedermera skapar språkliga hinder.

Det vanliga uttryckssättet att ‘ett språk är en dialekt med en armé’, kanske fungerar i Sverige men ack ej i Indien, utan ett språk är en dialekt som benämns som språk, mer än så är det ej, varken där, eller här. Man kan ju dock använda vapen för att försöka få fram sin mening, frågan är om det hörsammas så bra.

~

 

Tu est Divina I. Ediçôn Romanza

Tu est Divina I. Ediçôn Romanza

ISBN-13: 978-1985733312
ISBN-10: 1985733315

Nuovo libro!

Escrito in le lingue romane - lingua mixta.

Compralo

Amazon (IT), Amazon, Bokus, Adlibris
 

~

 

𐌰𐌻·𐌲𐌰𐌿𐍃𐌹 - New book written in the Gothic language by Steve Lando

 

ISBN-13: 978-1718768758
ISBN-10: 1718768753

German Amazon

British Amazon
American Amazon

~

 

Pretal - Censur af svensk og norsk media - ett axplock

I svensk media debatteras närt ideligen kring förekomsten utav näthat samt nätkommentarer, dessas eventuella ibland påstådt rent illegala, hatfyllda, rasistiska, diskriminerande, kränkande, förnedrande virala förekomst et spridning drabbandes allt og alla, på det förhatligt hemska nätet huserandes de illsinta trollen, som ej rädder för vargen är, hvilket vi alla övriga uppenbarligen skullom vara. Härtassad från den landulfidiska ätten, med ulven i sitt namn, totem, samt tro, räds jag ej så ulvens klös, som statsvetare og sociolog ser jag på det med viss distans ock, som humanekolog ogillar jag ej vargars framfart, utan hyllar naturens virila dans, med oss i den.
  Så vitt jag vet modererar og censurerar alla svenska internetförekommande tidningar de kommentarer som läsarna kunne göra i förhållande till artiklar tidningarna lägger ut för läsning på deras webbsidor, ofta så taga tidningarna bort hela kommentarsfunktionen då man misstänka att tidningsartiklarna kunne leda till extra het debatt med stor risk för kränkande tillmälen i läsarnas scribala respons, ej allena ens när det gälla invandringsberörande spörsmål utan esomofta oavsett hvilket politiskt område det gälla. Tidningarna äro givetvis till fullo berättigade att så göra, visandes sin hycklande paternalistiskt mästrande föraktfulla hållning inför både sina läsare såsom yttrandefriheten og debattläget som sådant, man utvisar via sin handling sin position såsom ett forum för debatt, interagering et kommunikation, og i förlängningen som en viril demokratisk förmedlare.
  Detta, tidningarnas censorativa förtystande agerande samt föraktfulla ringaktande nedlåtande beteende, är långt mer emotstridandes samt emotgåendes de demokratiska idealen og uppbyggandet utav ett välfungerande debattoriskt samhälle med engagerade tänkande medborgare, än några mindre förtänkta kommentarer eller andra dylika utfall från enskilda individer.
  På nätet, denna stora vida interaktiva värld så skrämmande för vissa, åfinnes även möjligheten att via sin egen skrivelse i en blogg länka till tidningarnas artiklar via ett system, og företag, benämnt Twingly, hvilket innebär att man får en tillbakalänkning i direkt anslutning till aktuell tillänkad artikel, en klickbar länk synes alltså, ofta undangömnd bakom en ytterligare länk, vid tidningsartiklen som går till det blogginlägg skribenten länkat artiklen ifrån. Det äro ej alla tidningar som möjliggör detta og en del tidningar hava tidigare tillåtit det men senare avslutat sin kooperation med företaget Twingly som sköter det logistiska. Möjligheten med detta förfarande öppnar upp för eventuellt mer raffinerade kommentarer, resonemang, eller andra slags betänkanden, i relation till spörsmålet aktuellt i tidningsartiklen, hvilket får anses vara en positiv flödesposibel berikning utav tidningsartiklarna og debattklimatet i uppöppnandes interagering med läsarna, samt för läsarna, og indirekt för samhället og den debatt, eller övrig betänkning, som man däri kunne föra, i relation med sina läsande medmänniskor.
  Nackdelen med detta, utifrån tidningarnas moraliserande synvinkel, varandes att alla dessa misstänkt illegala hatfyllda illsinta skribenter då tillikt får öppna dörrar för att sprida sina odemokratiska rasistiska inlägg, varhän tidningarna självpåtagit sig rollen som grindmästare og väktare, tillgreppandes bort de länkar innehållandes idéer de ej önskar förknippas med. Återigen, det är naturligtvis i deras fulla rätt att så göra, visandes sin inställning till yttrandefriheten som idé. De få gånger representanter för tidningarna uttalar sig publikt gällande deras överlagsamma beteende så nämna de att det röre sig om just dessa rasistiska hatfyllda främlingsfientliga kränkande belänkningar utav blogginlägg som man plockar bort, i skydd av demokratin, debattläget, samt naturligtvis i sin önskan att undslippa förknippning med dylika element.
  Efter att jag själv började blogga under mars 2008 märkte jag snabbt att detta ej stämde, jag har härefter, framtills skrivande stund under november 2013, fört logg på de inlägg jag gjort som jag märkt blivit länkcensurerade, jag presenterar dessa nedan med notering hvilka tidningar som censurerat samt när detta skett, utan vidare angiva eventuella skäl eller betänkningar kring varför, då det står utanför min vetskap og därvid utanför min talan, samt även ofta min förståelse. Nedan inlägg äro endast smärt språköversedda men eljes i ursprungligt skick, ehuru ej alls i den kronologiska ordning de utlagts då jag något plausibelt infogat dem under olika eventuella genreindelningar, för att få någotslags imaginärt samband dem emellan.
  Jag uppvisar dessa i bokform utav flera olika skäl, dels är det en idelig irritation när ens skrivelser, utav olika karaktär, bliva så föraktfullt bemötta, esomoftast helt utan varken uppenbara eller inbillningsbara skäl, kränkandes mitt yttrande, sinne, min själ, min anima, eller synvinkels- og kunskapsförmedling, men ett annat skäl är ombesörjt i ovan men utkristalliserat i den negativa hållning dessa tidningar hava inför sina läsare, medborgarna, medmänniskor, samt abstraherat, inför demokratin og filosofin, ethoset, kring yttrandefrihet og interagerande kommunikation som Internet, samt samhället, är. Som statsvetare samt sociolog kunne man ej annat än vya beteendet som oroande i förhållande till ett friskt offentligt debattklimat men tillikt finner jag det roligt og intressant att se vad de anser vara befogat att via aktiv handling censurera bort, varhän publicering fyller mångsidiga syftesmål. Ytterligare en anledning är att jag nu fåendes möjlighet att i bokform framföra olika former utav skrivelser som eljes måhända ej hade kommit i tryck, förvisso måtte det alternativet ibland vorit att föredraga.
  Det bör nämnas att det är kraftig övervikt på vissa tidningars förekommelighet nedan, detta beror på i första hand för att de ideligt censurerar via borttagning utav länkar, samt även för att dessa tidningar allra oftast länkas till, jag tänker här främst på de svenska tidningarna Svenska Dagbladet samt Dagens Nyheter. Jag bistår här icke med någon statistisk eller proportionalisering, ej heller såsom nämndes eventuella tänkanden, anledningar eller annat, kring fenomenet, detta äro allena ett axplock av strån som blivit avskuret, men som här får standa för sig själva, ivägblåsta i vinden. Dagens Nyheter havandes under senaste tiden före denna publicering inskränkt möjligheterna att länka via Twingly till dem, bara tillåtandes sådana belänkningar på vissa utvalda artiklar de utläggo, detta är ehuru bara gällandes sista tiden, ett halvår eller så. Tidningar som Dagen eller Smålandsposten länkas bara mycket sällan till, emedans exempelvis Expressen, Göteborgsposten et Sydsvenskan tidigare tillåtit belänkning men nu upphört med den tjänsten. Kvällstidningen Aftonbladet hade tidigare en annan form utav tjänst för länkning, min blogg blev efter ett tag totalt blockerad från att länka till dem samt då få möjlighet att synas via länk i detta deras egna system, de togo även då bort alla tidigare länkar min blogg gjort till deras tidning, denna kollektiva bortradering är ej med nedan, sedan man övergått till Twingly haver jag ånyo härigenom erhållit möjligheten att utnyttja möjligheten för länkning när deras vissa artiklar tillåter detta. När det gäller de norska tidningarna Dagbladet og VG så hava de, samt alla andra norska tidningar, tagit bort möjligheten för alla att länka till dem via Twingly, innan de gjorde det så blev min blogg blockerad ett antal tillfällen från att länka via Twingly till dem, ibland öppnades dessa möjligheter upp igen efter att en diskussion förts med redaktörerna där, detta sistnämnda gäller även tidningen Klikk. Andra norska publikationer som totalt blockerat länkning från just denna bloggen varo Din Side, Femina, Henne, KK, SEHER, Topp, Lommelegen, digi.no, Dingz, ITavisen samt Teknisk ukeblad. Hursomhelst, ingen norsk tidning tillåter idag länkning för någon via Twingly, varför så är fallet vet jag ehuru ej. Från svensk sida har även Sveriges Televisions opinionssida SVT Opinion totalblockerat twinglylänkning från min blogg.
  Idag är det främst SvD samt DN som öppnar upp för tjänsten, särledes Svenskan, men många gånger så verkar nästintill bara blogginlägg som iterativt upprepar tidningsartikelinnehållet som en papegoja tillåtas, åtminstone så består många vidarelänkningar utav dylika menlösa inlägg. Man tager död på en viril debatt, när man stoppar handen för en annans andningsmöjligheter, när man angriper allehanda väderkvarnar. Det är knappast stödjandes demokratin, eller debattläget.

~

= Censur af svenk og norsk media