En snabb återblick kan vara befogad för att få en större kontext av landets historia samt kultur. Iranska skyter insteg i områdets historia omkring 900-talet f.kr. emedans mederna dominerade områdena söder om Aras skapandes sig ett stort imperium emellan 900-700 f.kr. Området erövrades redan omkring 550 f.k. utav det Akemenidiska riket hvilket ledde till spridningen utav zoroastrismen till dessa grader, det är även härifrån staten fått sitt nuvarande namn utav det persiska namnet på satrapen Atropates, hvilket i säg betyder ‘Eldsbeskyddad’. Området togs ehuru sedan av Alexander den stora ock inkluderades i dennes imperium för att efterföljas utav det Seleukidiska. De kaukasiska albanerna, som var den ursprungliga befolkningen, grundade sitt eget konungadöme omkring fyrahundratalet före kristi födelse. De kaukasiska albanerna var ett kaukasisktalande folk och det är troligt att nedan ankomna udierna är dess efterkomna. De andra framkomna forntida azarierna pratade fornazariska språk, hvilket var ett iranskt tungomål törhända ursprunget till dagens tatiska språk som nedan genomgås, samt nära besläktat med mediskan. Denna fornazariska skall alltså inte sammanblandas med azeriskan av idag, denna sistnämnda är turkisk emedans den ursprungliga azeriskan således var iransk till sin börd, samt var det dominerande språket i regionen före turkarnas ankomst. Azari var faktiskt vanligt ända upp i modern tid då det pratades över större delen av Azerbajdzjan intill 1600-talet fastän dess grund förminskats via turkifieringen som pågått sedan 1000-talet. Det finns även forskare som dåledes menar att språket överlevt i vissa fickor och att det är härifrån dagens tatiska stammar, detta är inte helt omöjligt då sådana språkfickor rapporteras kring under 1800-talet. Poeten Ruhi Onarjani skriver nämnvärt även ett helt kompendium på gammelspråket på 1800-talet.
~
Utdrag från boken Europas tungomål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar