Du,
du brände sönder själen min
den som varit din i tusen år
som du nu försakat
i en milleniedomedag
likt vid en eonernas kamp
flagorna flögs iväg
via vindens kraft
kvar stod jag
med en spillra
av själen min
dömd till eviga brännskador
till skärselden vandra
de tusen åren
går till historiens uppbrända minne
då själen min brunnit upp
för att aldrig åter komma
för att aldrig åter leva
för att aldrig åter leva
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar