Albanerna samt den albanska kyrkan

Udierna omnämns kanske redan i de urartiska dokumenten under namnet ^kurEtiú, men finns annars även på hellasiska samt latin, ΟÜτιοι respektive udini, klassiska armeniska källor benämner en provins vid namnet Uti och man har antagit att ett dussin korta inskriptioner från femte till åttonde århundradet kan röra sig om tidig udinska. Udinska tros vara det huvudsakliga språket nyttjat i det kaukasiska riket Albanien, det albanska namnet är nyttjat i västspråk emedans dömet heter Ałuank’ på armeniska og Ardhan på parthiska, det inhemska namnet vet man ej; huvudstad var Qəbələ / Qabala / Gabala. Enligt Strabon bestodo ehuru Albaniens befolkning utav 26 stammar, med egna kungar, där alla hade egna språk, men att man därefter gått samman i en konfederation med allena en kung. Befolkningen albanerna nämns för första gången 331 f.kr. vid slaget vid Gaugamela som deltagare från satrapen Media, det egna konungariket grundades under andra århundradet f.kr. och kom snart till att vara en vasallstat till Armenien. Från första till femte seklet så löd Ardhan under den parthiska dynastin Arsacid og parthiska tog över som hegemoniskt språk, som senare efterträdes av mihraniderna, även dessa antagligen parther eller sassanider som tog titlen Arranshah, ‘shah af Arran / Albanien’. Redan på 250-talet blev Albanien en sassanidisk vasallstat, man finge förvisso bibehålla sin monarki men utan egentlig makt. Den albanska kungen lät sig döpas i den kristna tron under mitten av 300-talet men religionen spred sig relativt saktfärdliga i befolningslagren, men, hundra år senare när den sassanidiska shahen Yazdegerd II krävde att alla kristna skulle konvertera till mazdaismen ledde detta till uppror utav albanerna, armenierna og iberierna, nederlag för upprorsmakarna ledde ehuru till att de, tillsammans med de albanska kristologerna, var tvungna att fly till Artsakh för att verka därifrån. Under mitten av 400-talet grundade den efterföljande sassanidiska kungen Peroz I staden Perozabad, nu Barda / Bärdä, och gjorde detta till kapitalstad för Albanien, med den albanska kungens hov, samt från 552 blev det även säte för de albanska katolikerna, de hade tidigare haft staden Chola som säte, antagligen Derbent men lämnade detta med anledning utav oroligheterna som där var. Under slutet av 400-talet dog arsaciderna ut varhän mihraniderna togo över, framtills 821, men khazarerna var hegemoniska i regionen och man betalde antagligen tribut dit. Det politiska Albanien försvann och styckades upp i ett antal olika prinsdömen, melikdömen og emirat. Udiernas nutida fåtalighet beror på att man helt enkelt assimilerats in i antingen de armenisk-georgiska kristna befolkningen eller i de islamiska azeriska samt persiska befolkningsgrupprna, genom tiderna. Albaniernas förkristna religion var mångfasetterad og enligt Strabon så dyrkade man solen, himlen men framförallt månen, men kristningen kan ha börjat så tidigt som under 100-talet, den Albanska apostolistiska kyrkan var i existens emellan 313 och 705 och var således en av de första nationella kyrkorna, efter den muslimska erövningen utgjorde kyrkan ett eget biskopat inom den armeniska kyrkan och framtills ryska myndigheter beslutade annat år 1836 så var katholikossätet för den albanska kyrkan Gandasarklostret, idag är Gandazar ärkebiskopen af Artsakhs säte. Redan under 900-talet fanns förslag om att återupprätta den självständiga kyrkan men via intervenering från den armeniska kungen hindrades detta, de kaukasiska albanerna kom sedan att islamiseras allteftersom. Språket för kyrkan armeniserades när det väl kom att ingå under den armeniska kyrkan men före detta var liturgispråket udi, eller dess föregångare, men dessvärre har nära inpå all litteratur gått om intet i de olika räder och krig som skett i området, inte minst genom khazarernas hand, men så sent som 1997 hittade man ett albanskt manuskript från 600-talet i Katarinaklostret på Sinai. Det var även första gången man hittade någon längre skrift som nyttjat det fornudiska alfabetet / ałuanic girn e / kaukasisk albanska skriften som man bara hade hört talas om framtills man först år 1937 hittade exemplar på skriften, som bär liknelser med armenisk og georgisk skrift samt åtminstone nyttjades under 1400-talet. 1898-1905 översattes för första gången sedan år 705 evangelierna till udi. År 2003 har en kristen kommunitet av uditalare i Nij, i Qabala, ånyo öppnat grindarna, man får hoppas de nyttjar udi som liturgiskt tal.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.