Tatiska språket et taterna i Azerbajdzjan

De tatiska språken anses härröra från antika militära persiska kolonier i området, enligt dem själva så har de anlänt så tidigt som från år 722 f.kr., mer konservativa hävdanden är att de kommi till Kaukasus under 400-500-talen efter den kristna tideräkningens startpunkt då de ditflyttats från Persien i syfte att skapa militära kolonier för att skydda Transkaukasus från räder norrifrån. En växande skara menar istället att tatiskan härstammar från de iranska språk som fanns i landet i preturkisk tid, oguziska stammar började penetrera området under 1000-talet. Hursomhaver så bibehöll just judeoperser framtills Rysslands erövring utav området ganska intima kontakter med övrigt judeopersiskt samhälle, en del konverterade till islam och tros därmed utgöra dagens muslimtatiska folk. Termen ‘tat’ är förrädisk och har även nyttjats för andra etniciteter i denna del av världen, bland annat hellener på Krim samt tatarer i Rumänien og Bulgarien, men kom att nyttjas för de transkaukasiska perserna og deras persiska språkform redan under 1000-talet likväl, ordet är av turkisk börd definierandes bofasta jordbrukare, esomoftast härvid perser. Mongolerna erövrade området under 1200-talet och höll det framtills 1400-talet hvilket ehuru ej hade någon negativ utveckling på kulturvärlden, snarare tvärtom. Styret gick sedan över till olika iranska riken men efter de russo-persiska krigen 1803-1828 kom landområdet att övergå till rysk dominans, när staden Baku intogs rapporterar de officiella tsardokumenten att hela dess befolkning var tati, även andra mer oberoende källor gör gällande att tat är vidspridt. 1894 skall det ha funnits omkring 125 000 tater i Transkaukasien, men man har sedan dess alltmer og mer azeriserats.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Judeotater, muslimtater, kristna tater, armenotater

Etnonymen tati är således en exonym som man har anammat, idag försöker många återgå till en mer inhemsk og antaglig ursprunglig benämning på sig själva som parsi, och språket som zuhun parsi, i övrigt finns några lokala identiteter varav parsi även är en som verkar ha kvarlevt i speciellt Bakuområdets Abşeron, i det tämligen isolerade Lahij benämner man sig istället som lohijon, samt i Khizi, samt smått i Devechi og Siyazandistrikten, åtfinns självbenämningen daghli. Den judeotatiska grupperingen bebor främst de norra delarna av landet, emedan de muslimtatiska istället bebor de östra delarna, till dessa skall även läggas en liten gruppering av kristna tater, eller armenotater, som ehuru lingvistiskt sätt kan infogas i den muslimtatiska gruppen. Det är väl att påpeka att dessa olika grupperingar är i det mesta helt olika etniska grupperingar, dock talandes liknandes språk, judeotaterna är i huvudsak som det låto av judisk härskomst, emedans armenotaterna är tatiserade / parsifierade armenier, dessa sistnämnda är fortfarande armeniska i sin religion men har övergått till att tala tati med ganska mångtaliga armeniska influenser i vokabulär, fonologi, morfologi samt grammatik som visar på den armeniska substratan, förutom de språkliga spåren og kyrklig tillhörighet så definierar de sig även distinkt i förhållande till de persiskhärkomna tatitalarna. Tat finns i skrift, men nyttjas främst av judeotatiskan, den talade kulturen, särledes den poetiska, är ehuru mycket rik för allsom tat.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Gudinna

det känns saligt upplyftande att stå i din tjänst

~