snurrar runt
skymning vankas
dimman tampas
mörkret annalkas
blicken tittar ner
faller som en sten
själen kyls av
kroppen blir tom
svärtan är total
dimman är tät
världen snurrar
jag har den lämnat
själen är varm
lyckan maximal
~
snurrar runt
skymning vankas
dimman tampas
mörkret annalkas
blicken tittar ner
faller som en sten
själen kyls av
kroppen blir tom
svärtan är total
dimman är tät
världen snurrar
jag har den lämnat
själen är varm
lyckan maximal
~
när mina ögon faller på dig
fördimmas hela jag
samt infinns i trånandes extas
~
när fullmånen komma
deras personlighet insomna
beklädnaden de ombyta
så att de mot månen kan ryta
med silverkulor vi får deras hjärtan att flyta
vi deras liv kan av dem snyta
blodet vi själva uppdricka
så att vi jaga flicka
kan göra
halsen deras röra
till döden dem föra
vi ju ifrån helvetet härröra
~